onsdagen den 29:e april 2009

Underbart, vackert, fantastiskt och alldeles.... alldeles fruktansvärt


Igår var det begravning. Det blev en helt sagolik ceremoni, med sångtexter som träffade känslan precis mitt i prick vackert framförda av de duktigaste solister man kan hitta på hela Södertörn, en präst som visste vad och vem han pratade om och kyrkan till brädden fylld av blommor - vi själva hade valt en kistdekoration i vita och rosa toner, med mycket ormhassel och vilt spretande gröna blad för att symbolisera Marias sprudlande energi. Intill den vita kistan stod också ett stort ljus i rosa toner, handgjutet av Viveca, samt ett 70x50 cm stort porträtt av Maria - en av de vackraste bilderna på henne fotat i somras i en studio jag inte har anledning att göra reklam för och retouchat av mig. Besökarna fick ett programblad som jag också försökt göra så vackert som möjligt, där mittuppslagets bakgrund utgjordes av ett utsnitt av samma porträtt som det framför kistan. Programbladet finns för nedladdning här:


Begravningsprogram.pdf


Och så alla människor. Jag hade anat att det skulle bli väldigt många, men att verkligen se alla på plats var överväldigande. "Är det fråga om statsbegravning?", sa någon. Där fanns människor ur alla episoder i Marias liv, från de nu närmaste vännerna, via dem som aldrig kom henne så nära som de ville, till dem som en gång var. "Mannen från skom" fanns som alltid på plats, t.ex. representerad av Jenny som inte träffat Maria på minst 15 år. Patriciagänget var med, t.ex. representerat av Vicky som såg till att försöka föreviga de visuella intrycken av dagen. Älvjsö ju-jutsu var där, t.ex. representerat av Mini-hopp som med sin närvaro tröstade oss med att livet KOMMER gå vidare. Även de som aldrig ens träffat Maria var där, t.ex. Marielle som ägnade timmar åt att resa kollektivt från och till Lidingö bara för att få närvara. Där var rektorer, lärare, föräldrar och barn från Freinetskolan Kastanjen. Vid ett tillfälle omfamnades hela graven av Marias kollegor från förskolan Prästkragen, som kunde vara på plats tack vare att så många förstående föräldrar höll sina barn hemma denna dag. Även min arbetsplats, TPAB, närvarade med nästan halva personalen. Och så, förstås, var många släktingar på plats. Botkyrka kyrka har plats för 400 personer - väl tilltaget i de flesta sammanhang, men igår var det knappt att det räckte till.

Ceremonin i kyrkan började klockan 13 och knappt en timme senare var alla förflyttade till Lilla Dalens begravningsplats. Där skulle kistan bäras till graven av de sex bärarna från ju-jutsuklubben. Alla skulle få lämna sin handblomma och sedan skulle det sjungas en sång. Något som låter ganska snabbt avklarat, men eftersom det var så otroligt många på plats var klockan närmare 16 innan vi skildes åt. Då hade alla fått säga farväl till Marias jordiska liv och jag hade fått oändligt många kramar i vilka jag kände hur mycket kärlek Maria laddat upp i alla hon mött.

Förutom att jag missat ett namn i programbladet och inte hann få ihop bildspel och musik till minnesstunden så som jag tänkt så var det enda stora missödet det att kistbilen drog iväg direkt till begravningsplatsen istället för att invänta alla andra som skulle följa i kortege. Men eftersom allt annat blev så bra blev det hela ändå en begravning värdig en statschef, en folkhjälte eller t.om. någon så unik som Maria.

PS... Igår ökade bloggen från 8 till 542 läsare.

Tack även till Patrick och Pernilla som åkte tillbaks till graven sent igår och tände ljus.
 
Creeper